AS IF BY CHANCE  Rapport och tankar från utställningen med samma namn på Svenskt Tenn.

Mikael Bergquist och Olof Michélsen hyllar Josef Frank med att återskapa en boudoir från Haus & Garten–tiden.

Bakgrunden är följande. Josef Frank och hans kompanjon Oskar Wlach deltog 1926/27 i en vårutställning på Kunstschau, Österrichisches Museum für Kunst und Industrie i Wien. De inredde en ”boudoir”. Vid denna tid började firman utföra beställningar åt den övre borgaklassen i Wien efter att främst arbetat med flerfamiljshus åt arbetarklassen. Detta var ett överlastat ”Frauenzimmer”, en för svenska förhållanden ganska okänd företeelse. Snarast för det tankarna till 1700-talets bilder av Niclas Lafrensen och Mikael Bellmans poesi om ”Den skönas levnadslopp” från överdådiga sängkammare med sänghimmel mm.

Bodouiren i slutet av 1800-talet med tyginklädda väggar, golv mm gav signaler om olika former av utsvävningar. En sådan interiör stod i skarp kontrast till modernisterna som var misstänksamma mot allt som var tyginklätt och orientaliskt liksom suffragetter som kämpade mot sexism och insinuationer.

Varför gjorde Haus & Garten detta utspel på ett Konst- och Industrimuseum? En österrikare ställde frågorna 1927 i tidskriften Das Tribunal: Varför väljer dessa väletablerade arkitekter ordet boudoir och inte ”Frauenzimmer”? För vem är denna boudoir tänkt, hur ser en sådan kvinna ut som ska bo här? Hur klär hon sig när hon går ut på gatan? Ska hon verkligen ligga utslängd bland alla dessa soffor och kuddar i gallgrönt och illgult i ett rum som saknar riktigt golv. Denna lilla leksak måste ställa sig upp och få fast mark under fötterna. Frank! Wlach! Är det många damer i Wien som behöver en sådan boudoir? Ska interiören massproduceras? Eller är det en kundanpassad kammare? För vem?

För mer intressant läsning se Caludia Cavallar and Sebastaian Hackenschmidt (2015) ”Cover Visions” i red. C. Thun-Hohenstein, H. Czech and S. Hackenschmidt, Josef Frank Against Design, MAK, Basel, s. 241.

Svenskt Tenn visar nu en röd boudoir i bästa Moulin Rouge-stil. Frågan är hur denna gestaltning knyter an till de principer som Josef Frank förde fram i den svenska tidskriften Form 1958. Hans uttryck ”Accidentismen” är en gestaltning av vår omgivning som om det skett av en slump. Men Franks och Wlachs Boudoir är knappast slumpmässigt tillkommen utan anger tydliga influenser eller rent av kopior från orientens ”Tusen och en natt” med dess invånare.

Hur skulle Estrid Ericson reagerat? Ja svaret har vi – hon uppmuntrade Frank till att göra en jättelik soffa, ett mellanting mellan divan och schäslong. Den legendariska Liljevalchssoffan föddes i september 1934, när Frank debuterade i Stockholm som Svenskt Tenns chefsdesigner.

Anita Du Rietz.