Ännu ett besök i februari då vi var inbjudna att se Svenskt Tenns utställning ”Heritage”. Italienskt glas i form av  armaturer från Muretti på Murano utanför Venedig.

Vi fick träffa glaskonstnären Luca Nichetto,  som bland annat berättade för oss hur han fick idén till de fantastiska lamporna. Han inspirerades av tyget Terrazzo, tyckte att stenarna i tyget såg ut som mosaik och Muranoglas, klippte ut dem ur ett tygstycke och började sen skapa utifrån det.

Det finns lampor i tre storlekar – två bordslampor och en golvlampa. Dessutom görs ljuslyktor. Varje föremål är givetvis unikt och de vi såg på utställningen är ”bara” prototyper, men nästan allt är ändå sålt eller tingat.

Så snart  produktionen kommer igång kommer produkterna att ingå i Svenskt Tenns ordinarie sortiment.

Oh, så vackra!

Inspirationer – då och nu!!!

Skynda att bese Anika Reuterswärds utställning på i Strandvägsgaleriet på Svenskt Tenn. Anika skrev i sin ungdom artiklar och intervjuade Estrid Ericson. Det blev 1977 en upprättelse för kvalitet, den goda smaken och de skönhetsideal EE ville förmedla. Efter att något årtionde tidigare med 1968-generationens intåg blivit undanskuffad från position som ledande duknings- och inredningsexpert fick EE här sin återupprättelse tack vare Anika. Som journalist och inredare fortsatte Anika att skapa fina inredningsmiljöer först på ”Femina” på 1970-talet och sedan på den legendariska inredningstidningen ”Sköna Hem” på 1980-talet för att under 1990-talet fortsätta på ”Elle Interiör”. Sedan har hon formgivet möbler varav ett skåp och två fåtöljer finns med på utställningen. Gå dit och leta upp och glöm inte att öppna hennes skåp och Du blir överväldigad!

Igår berättade hon om utställningen på Svenskt Tenn, under Ann Walls ledning. Anika är med andra ord en ofantligt skicklig inredare med så lång erfarenhet. Det märks. Utan att härma EE:s inredningsstil har hon skalat av, rätat ut och betonat olika föremål och ändå lyckats lyfta ut det specifika som är Svenskt Tenn-stilen. Det känns ombonat, men inte plottrigt, det är mycket att titta på men ändå tydligt. Ögat fångar ett föremål i taget och allt känns så rätt i sitt sammanhang.

Börja med rummet längst inne, som går i färgskalan, vitt, beigt, grått och svart. Det kunde vara från EE.s funktionalistiska tid 1930-33, men möblerna och bekvämligheten och det mondäna är från Franktiden dvs från och med1934. I och med den svala färgskalan blir föremålen ännu vackrare som skuggor av sig själva. Färglösheten svalkar och moderniteten känns dagsaktuell.

Sedan ser vi det svarta skåpet av Anika och det oranga well-pappskåpet snett emot av Frank. Däremellan det dukade bordet – helt rätt med orange färgtoner i servetter och stolar (av Frank) med de svartvita Fornasetti- tallrikarna.

Sittvrån är ungdomligt färgrik och Franktyger i lagom portioner utan att konkurrera. Björn trädgårds soffa, funktionalismens möbler som blivit färgstarka på 2000-talet.

I skiljeväggen lite föremål av personlig art som EE älskade.

Det gröna rummet är vår och sommar på Tolvekarna. Så mycket Estrid och så lätt att variera år från år och ändå känna att det blivit nytt.

Anita Du Rietz